Erika Adamsson – Nostalgi
Öppningstal – Minna Sartes
Ärade utställningsgäster!
En del målningar berör vid en första anblick. På paradplatsen i en utställning i Wäinö Aaltonens museum i Åbo fångade en sådan målning min blick. I målningen rengör en man en motorsåg i skenet från en eld. Stämningen var så påtaglig att jag stannade upp för att njuta av den: En lugn stund med sysslan, ljudet av brasan och den snart uppvärmda stugan, dess dunkla ljus och den något fuktiga doft som berättar att det är kväll på senhösten. Målningen intresserade mig så mycket att jag satte konstnärens namn på minnet – Erika Adamsson. Året var 2004 och verkets namn var Vuosihuolto. Till det här verket har jag ofta återvänt genom åren. Dess stämning lugnar mig och ger en djup känsla av frid, trygghet och välbehag.
Följande målning som har lämnat på minnet fanns på inbjudningskortet som jag länge förvarade på arbetsbordet. Ett lågt på 1960-talet byggt anonymt köpcentrum i en vinterdags blåa stund. Egentligen kan jag inte säga vad som fascinerade mig i bilden, men jag har gärna betraktat den ofta och länge under årens gång. Först senare läste jag någonstans att målningen avbildar en brottsscen och att det finns en hel serie. Brottsplatsmotivet fann jag lite udda, men bilden fascinerade. Konstnären var Erika Adamsson. Målningens namn är Pikaistuksissa tehty, Lehtimäki, och är från år 2010.
Konstmuseerna håller regelbundet utställningar med verk ur sina samlingar, så också vid Wäinö Aaltonens museum, där namnet på 2014 års samlingsutställning var Adidasmies ja Voimanainen. På inbjudningskortet fanns Erika Adamssons Adidasmies. Igen sparade jag kortet länge och tittade på Adidasmannen – en gammal man som tar sig fram med rullator längs ett glansigt vaxat golv i korridoren på en vårdanstalt. I målningen rör sig mannen framåt med ryggen vänd mot betraktaren och genom framställningen förmedlas en så stor vördnad gentemot motivet att betraktaren blir så berörd att hjärtat snörps ihop. Betraktaren kan höra korridorens eko och sköterskornas röster på distans samt känna doften av mannens rena kläder och matresterna från lunchen då tallrikarna plockas undan i matsalen.
På fritiden målar jag, eller har i alla fall målat, med akvarell. En sommar arrangerade Åbo Svenska Arbetarinstitut en snabbkurs i stadsbildsmåleri längs Aura å. Läraren var Erika Adamsson. Efter en stunds tvekan anmälde jag mig till kursen. Samtidigt som jag var mycket intresserad av att få gå i lära hos en av mig beundrad konstnär, var det också skrämmande. Till min besvikelse blev kursen till sist inställd.
Genom en gemensam vän kom jag senare att bekanta mig med Erika, och har därmed fått njuta av hennes undervisning. Tillsammans med Erika har vi haft intressanta diskussioner om konst. En för oss gemensamt beundrad konstnär är David Hockney, vars målningar vi åkt tillsammans för att se även utomlands. I hemlandet har vi också gjort mindre konstresor. Vi har besökt flera hemmuseer, där vi har beundrat olika vyer, interiörer, föremål och detaljer.
En av Erikas målningar som har några år på nacken heter Chinese Vase och i den avbildas interiörer, personer och den kinesiska vas som står framme i museet Ett hem i Åbo. Av okänd anledning blev jag fascinerad av denna vas. Samtidigt som jag besökte museet och Erika visade 1800-talskonstnären Elin Danielsson-Gambogis målade porträtt av husföreståndarinnan granskade jag vasen. Bakom vasen finns en spegel med gyllene ram, i vars spegelbild vasen reflekteras. Jag tänkte ta en bild av den med min mobil och då jag sökte rätt bildvinkel såg jag mig själv i spegeln. Jag knäppte en bild, där förutom vasen också jag syntes. Då jag berättade om mitt museibesök i sociala medier delade jag också bilden. Överraskningen var stor då jag såg mitt fotografi som målning i Erikas utställning i Forum Box. Jag visste inte att hon hade tagit motivet från min bild. Målningen visas i Erikas utställning Nostalgi här i Tikanojas konsthem. Dess namn är Perception, det vill säga varseblivning. Jag kan inte föreställa mig ett bättre porträtt av mig själv.
Jag önskar er alla ett fint utställningsbesök och intressanta upptäckter bland konsten. Konsten är som bäst då den öppnar ens perspektiv.
Minna Sartes
Fritidsdirektör vid Åbo stad
Bild: Perception, 2019. Olja på aluminium. Foto: Antti Ranki, Courtesy of MAKASIINI CONTEMPORARY