KONST OCH GREJER – Nelin-Cronström konsthem

Nelin-Cronströms konsthem fanns på Strandgatan i Vasa åren 1997-2017. Det var ett privat hem, som skänktes till Österbottens museum år 1997.

Anne-Marie Cronström

Anne-Marie Nelin föddes 23.3.1923 i Vasa som dotter till Alfred och Elin Nelin.
Anne-Marie blev student från Vasa svenska samskola år 1941 och fortsatte följande år sina studier på Helsingfors universitets historisk-filosofiska fakultet med nordisk filologi som huvudämne. Dessutom studerade hon etnologi och svensk litteratur. Efter några år inledde Anne-Marie Nelin studier vid Uppsala universitet, därifrån hon utexaminerades som filosofie kandidat år 1953. Examen omfattade nordisk språkvetenskap samt komparativ etnologi.

I Uppsala gifte Anne-Marie sig med Nils-Gustav Cronström 22.6.1946. De blev bekanta med varandra medan Anne-Marie studerade i Helsingfors. Redan innan de gifte sig hade de arbetat tillsammans i Uppsala på Dialekt- och folkminnesarkivet, ULMA.

Från Sverige skrev Anne-Marie Cronström flitigt brev till sina föräldrar, som bodde i Vasa. De besökte för sin del regelbundet sin dotter. Föräldrarnas sommarstuga Villa Solhem i Yttersundom i Vasa var också viktig för paret Cronström, och de tillbringade många somrar där. Dessutom hade de en egen liten bostad på Strandgatan i samma fastighet som Anne-Maries föräldrar hade sin bostad.

Nästan under fyrtio år, fram till år 1988, jobbade Anne-Marie Cronström på Dialekt och folkminnesarkivet i Uppsala. Hon skrev i en ordbok om dialekter i Sverige ungefär en halv miljon uppslagsord under fyrtio år. Ännu då hon var pensionerad arbetade hon på material till en estnisk-svensk ordbok. Hon gjorde några resor till Estland till det svenskspråkiga språkområdet i början av 1990-talet. På väg hem från sin tredje resa omkom hon i Estonia-katastrofen på Östersjön 28.9.1994.

Nils-Gustav Cronström

Nils-Gustav Cronström föddes i Borgå 12.11.1921. Hans far var borgmästare Paul Cronström och hans mor Borghild f. Lagerblad. Paul Cronström fungerade också som häradshövding i Malax. Nils-Gustav Cronström blev student vid Helsingfors svenska normallyceum år 1941, och inledde samma år studier vid Helsingfors universitet. Därifrån flyttade han som statens stipendiat till Uppsala universitet år 1944. Nils-Gustav blev filosofie magister från Helsingfors universitet år 1950 med huvudämnet svensk litteratur och nordisk filologi. Han avlade filosofie licentiatexamen vid Åbo Akademi år 1965. Sitt livsverk gjorde Cronström som arkivarie och biblioteksfunktionär vid Bolidens gruvaktiebolags/Boliden AB:s huvudkontor i Stockholm åren 1959-86. Nils-Gustav dog i Sigtuna, Sverige 19.5.2006.

Alfred Nelin

Alfred Nelin föddes i Vasa 4.8.1899. Hans föräldrar var Anders Johan Nelin Ohls och Anna Carolina f. Törner. I sin ungdom hörde han till skyddskåren i Vasa och deltog i inbördeskriget vid fronten. Alfred Nelin blev student i Vasa år 1918 och började följande år sitt arbete som kamrer vid Helsingfors Aktiebank i Vasa och blev pensionerad därifrån år 1967.

Alfred Nelin utövade i sin ungdom idrott och speciellt vinteridrott låg nära hans hjärta. Han deltog också aktivt i den nygrundade idrottsföreningen Hellas verksamhet. Även kultur och bildkonst intresserade Alfred, och med sin fru Elin fyllde han sitt hem på Strandgatan med konst och konstföremål. Som konstsamlare var det österbottniska ett viktigt anskaffningskriterium för dem. År 1964 var Alfred Nelin bl.a. medelanskaffare för Österbottniska konstnärsförbundet. Han torde också ha varit intresserad av botanik, eftersom han år 1971 beviljades Kungliga Krukväxt Klubbens diplom. Alfred Nelin dog i Vasa 27.2.1974.

Elin Nelin

Elin Petander föddes i Vasa 19.4.1900. Hennes föräldrar var köpmannen Johannes (Johan) Ottoson Petander född i Solf och Beata Lisa f. Södergård/Skinnar. Johannes Petander grundade år 1900 på Rådhusgatan i Vasa bland annat en affär som sålde cyklar, vilken fungerade fram till hans död år 1951.

Elin Petander gick i skola i Vasa och fortsatte sina studier där år 1918 . Hon gifte sig med Alfred Nelin 25.11.1922 i Vasa metodistkyrka. Elin Nelin dog 25.4.1991.

I början av 1930-talet flyttade Elin och Alfred Nelin in i ett nytt flervåningshus på Strandgatan. I lägenheten fungerade senare ett hemmuseum som bar deras namn. I mitten av 1930-talet ägnade sig Nelins, som hade ett mångsidigt intresse för konst och kultur, allt mera åt utökandet av sin hemmasamling som inletts redan föregående årtionde. Till en början skaffade de brukskonst till sitt hem, men under 1930-talet flyttades tyngdpunkten för samlandet till bildkonst. Samtidigt fördjupade de sig också i konsthistoria, vilket syntes i den konstlitteratur som skaffades till hemmet. Paret Nelin köpte verk på konstutställningar eller direkt av konstnärer, ibland också på auktioner.

UTDRAG UR NELINS SAMLING

Vad var det som väckte Elins och Alfreds intresse för bildkonst? En gissning är en vilja att skapa ett vackert och visuellt mångskiftande hem. Parets första anspråkslösa hem fanns i Brändö i Vasa. Kanske man redan på det hemmets vägg såg kopian av Albert Edelfelts målning Badande gossar i Borgå å som hade färdigställts år 1886. Elin Petander fick målningen som gåva år 1920 av upphovsmannen Einar Forsman. Bilden fanns med hos paret Nelin under hela äktenskapet såsom ett föremål som åtminstone hade känslovärde.

Paret Nelin började samla konst kring år 1927, då de köpte tre målningar. En av dem var en intim interiör. Enligt den som sålde målningarna var verken arbeten av österrikiska konststuderande. De målade tavlor som såldes i olika delar av Europa. Kvinna vid piano är signerad, men anteckningen är något otydlig – kanske det fanns fog i säljarens historia. Alfred Nelin såg på tavlor som köpts i slutet av 1920-talet med kritiska ögon. Enligt honom utgjorde trots kvaliteten de här tre verken grunden för deras konstsamling.

Till konstsamlingen hör sammanlagt 15 tavlor som Zaida Sandman (1885-1973) målat på porslin. Sandman blev känd i Vasa på 1920-talet för sina porslinsmålningar samt batik- och brokadarbeten. Hon studerade porslinsmålning under ledning av Anna Jahn i Helsingfors. Efter tre års studier sökte Sandman sig till ytterligare utbildning i Dresden, där hon torde ha sett holländaren Salomon de Konincks (1609-1656) målning Läsande eremit. Den hör till samlingen över gamla mästare i Gemäldegalerie i Dresden.

Andrea Scacciati: Blommor i en bronsskål, 1703 Den italienska konstnären Andrea Scacciati (1642-1710) var specialiserad på blomstilleben. I hans stilleben finns vanligen en vas i brons med en praktfull bukett av olika blommor, t.ex. tulpaner, pioner, nejlikor och rosor såsom i den här målningen. Verklighetsintrycket av stilleben kan vilseleda betraktaren. De blommor som finns på målningen blommar inte samtidigt, så konstnären har gjort skisser av levande blommor och avbildat dem tillsammans först i sitt arbetsrum.

Carl Johan Billmark: Uppsala domkyrka, ca 1860-1870 Anne-Marie Cronström gav som 50-årspresent till sin mor en litografi av den svenska konstnären Carl Johan Billmark (1804-1870). Dess motiv är en miljö som har blivit bekant för Anne-Marie, Uppsalas gamla stadslandskap. I främre delen av bilden flyter Fyrisån, invid vilken tvätt har hängts upp för att torka. Till vänster syns Akademikvarnen som varit i funktion sedan 1300-talet. Uppsala domkyrka, Sveriges nationalhelgedom, utgör en mäktig bakgrund till landskapet.

Pierre Bonnard: Barn vid lampa, 1896 Paret Nelin köpte verket skapat av Pierre Bonnard (1867-1947) vid Arteks utställning som visades år 1952 på Österbottens museum. Maire Gullichsen (1907-1990) som hörde till Arteks stiftande medlemmar hade skaffat Bonnards litografi i London. Av den har gjorts en serie på hundra avdrag, där avdrag av verket L´enfant á la lampe kan ses till exempel i New Yorks museum för modern konst (MoMa). Bonnard var vid övergången till 1950-talet en respekterad konstnär. Också paret Nelin var medvetna om värdet på de konstverk som de skaffade. Alfred Nelin följde med prisbildningen för konstnärernas verk ännu årtionden efter att de skaffats. Han uppskattade att värdet på Bonnards litografi in på 1970-talet hade stigit mångdubbelt jämfört med dess anskaffningsvärde.

Lea Ignatius: Interiör från Juthbacka herrgård, 1952 Lea Ignatius (1913-1990) återgav utsikten från ett rum på Juthbacka herrgård i Nykarleby. I Ignatius målning ligger huvudfokus på återgivningen av ljuset och stämningen. Det är en vacker sommardag, vinden fyller gardinerna i det öppna fönstret, de boende har avlägsnat sig från rummet. Men från gården hör konstnären säkert sorl av röster och livliga diskussioner. Juthbacka besöktes på somrarna i början av 1950-talet av tusentals besökare, eftersom herrgården blev ett vilohem för mödrar. Vid sidan om familjemödrar fick också kortvarigare semesterfirare samt kursbesökare njuta av herrgården.

Santeri Salokivi: Kvinna från St. Cloud, 1925 I museisalen i Vasa stadshus ordnades en konstauktion en aprilsöndag år 1954. Till salu fanns verk av de mest kända finländska konstnärerna såsom Akseli Gallén-Kallela, Eero Järnefelt och Helene Schjerfbeck. Paret Nelin skaffade vid auktionen ett porträtt målat av Santeri Salokivi (1886-1940). Salokivi kallas inte utan anledning för solmålaren, eftersom hans intresse inriktades på färg och ljus. Under Finlands mörka årstid arbetade han gärna i Italien eller Frankrike. Salokivis modell var ofta hans hustru Majsi, men på det här porträttet har han avbildat någon annan kvinna klädd i tidsenlig stil. Fastän paret Nelin var intresserade av konst, lät de inte måla porträtt av sig. Av Alfred Nelin finns dock bevarat en kolteckning gjord under ungdomsåren av en okänd konstnär, och Onni Pursiainen som jobbade på Borgbackens nöjespark har avbildat hans profil i en silhuettbild.

Mily Possoz: Nöjesfält, sannolikt 1950-talet Till den glada stämningen på ett nöjesfält för oss Mily Possoz (1888-1968) med sin bild. Hennes sagolika bild föreställer en värld fylld av relationer, kärlek och vänskap. Också katterna sitter snällt sida vid sida på bilden. Possoz blev känd för sina illustrationsarbeten och sin grafik. Hon studerade i Frankrike, men bodde och arbetade största delen av sitt liv i hemlandet Portugal. Possoz arbetade under en tid då det var politiskt instabilt i hela Europa. Konstnärens motiv och bildernas känsliga färger förmedlar ändå livsglädje.

Ragnar Ekelund: Gerona, 1954 Ragnar Ekelund hörde till Prisma-gruppen, som hade en uställning som öppnades på Österbottens museum i januari 1957. Paret Nelin köpte där målningen Gerona. Av någon anledning lade Alfred Nelin köpdatumet för verket på minnet, det var lördagen 16.2.1957. Gerona (Girona) är en stad i Katalonien i Spanien. De pastellfärgade husen invid floden stannar lätt i minnet för den som har varit där. Till Nelins samling hör också två andra av Ekelunds stadslandskap från Sydeuropa, vilka Elin Nelin köpte vid sitt besök i Ekelunds ateljé i Lallukka Konstnärshem i slutet av 1950-talet.

Nandor Mikola: En molnig dag, 1974 Efter Alfred Nelins död gjorde Elin Nelin köpbesluten för konstförvärven ensam. Hon skaffade Nandor Mikolas (1911–2006) akvarell En molnig dag år 1977. Då var Mikola en av Vasas mest uppmärksammade konstnärer. Paret Nelin köpte redan år 1952 sex verk av Nandor Mikola, så En molnig dag var en naturlig fortsättning på de här anskaffningarna.

Tea Helenelund: Grodpojken, 1980 Konstnären Tea Helenelunds (1917-2010) liv och verk är nära anknutna till Vasa. Hon föddes i Solf och efter att ha studerat vid Finlands konstakademi bosatte hon sig permanent i Vasa. Helenelund har i Vasa skapat Minnesmärke över barn som dödats i trafiken och Lottastatyn. Helenelunds skulptur Grodpojken fanns utställd på Österbottens museum vid Vasa Konstnärsgilles årsutställning i april 1980. Elin Nelin placerade Grodpojken på en byrå i tamburen i hemmet på Strandgatan, där det från förut fanns fler av Helenelunds skulpturer med barnmotiv. I Helenelunds miniatyrskulpturer har ofta en liten pojke eller flicka avbildats lekande eller gymnastiserande. Konstnären har använt bronsmaterial som anses vara värdefullt som för att påminna om att varje barn förtjänar lika mycket uppmärksamhet som vilken som helst annan framstående person.

Juha Tammenpää: Spökryttare, 1983 Elin Nelin följde med stadens konstliv ännu i mogen ålder. Hon besökte utställningar med sin dotter och båda köpte bildkonst till sina hem. Elin Nelin köpte verket av den unga Juha Tammenpää (f. 1959) år 1983. Spökryttare hör till Tammenpääs tidiga verk i färggrafik. Enligt utsago så tilltalades Elin Nelin av färgerna i Tammenpääs verk. Färger var också annars viktiga för henne, och hon arrangerade de små föremålen, möblerna och tavlorna i rummen i hemmet på Strandgatan med omsorg så att de blev helheter enligt färgton.

Konstsamling

Till samlingen i Nelin-Cronströms konsthem hör närmare 300 verk, och den består av tre helheter. Den mest omfattande av dessa är Alfred och Elin Nelins samling, som utökats under sju årtionden och till vilken över hälften av verken hör. Anne-Marie Cronström deltog i samlandet till föräldrarnas samling under tre årtionden och skaffade samtidigt ca 70 verk till sin egen samling. Resten kom till samlingen via Nils-Gustav Cronström både som arv och som gåvor.

Det första verket i Nelins samling torde vara amatörkonstnär Einar Forsmans kopia av Albert Edelfelts oljemålning Badande gossar i Borgå å. Till de tidigaste köpen till samlingen i början av 1920-talet hörde två etsningar, Emil Åbergs Skeppargubbar och Frans Nybergs Kyrkointeriör. Alfred Nelin ansåg att grunden till samlingen var tre oljemålningar av en okänd konstnär, vilka skaffades i slutet av årtiondet, dvs. Kvinna vid piano, Munkhuvud och Gatuvy.

På 1930-talet blev paret Nelin intresserade av miniatyrmålning och skaffade fem porslinsmålningar av Zaida Sandman, vilka till största delen var kopior på äldre porträttkonst. I slutet av följande årtionde skaffades ännu nio miniatyrmålningar av Sandman, vilkas motiv var i huvudsak historiska. Nelins som koncentrerade sig på österbottnisk konst skaffade fem landskapsmålningar i litet format av Vasakonstnären Einari Uusikylä.

Krigsåren innebar en paus i konstsamlandet. I början av 1940-talet köpte Nelins dock två romantiska oljemålningar av den ryska konstnären N. Tscherbakoff/Tervakorpi, som flyttat till Finland. De mest centrala förvärven under årtiondet var Uno Backlunds tre parklandskap från Örnsköldsvik: Båtar i snö, Höstis och Höstfärger.

På 1950-talet ökade det årliga antalet köp till samlingen och Nelins gjorde sina mest betydande anskaffningar. Redan år 1950 utökades samlingen med sex verk, till vilka hörde bland andra Lasse Wuorinens oljemålning Bornholms hamn samt Hortensia som skaffades direkt av konstnär Eva Willför-Hile. Enligt Nils-Gustav Cronström förtjänade av anskaffningarna det året speciell uppmärksamhet den år 1703 färdigställda italienska målningen av Andrea Scacciati Blommer i en bronsskål samt Maria Wiiks Porträtt av okänd kvinna sannolikt från början av 1880-talet.

Till de mest betydande anskaffningarna år 1951 hörde Lasse Wuorinens landskap från Nyhavn i Köpenhamn samt verken Hinduflicka, Morgongymnastik och Stilleben som köptes på Eemu Mynttis hustru Eva Bremers utställning. Följande år skaffade paret Nelin samlingens viktigaste verk enligt Nils-Gustav Cronström, bland andra Lea Ignatius Interiör från Juthbacka herrgård, två kinesiska glasmålningar samt Viktor Dalbos oljemålningar Kalvleka i skål och Höstskog. Många av nyanskaffningarna var akvareller, bl.a. av den ungerskfödde Nandor Mikola. Den mest betydande var dock fransmannen Pierre Bonnards litografi L’Enfant á la lampe.

Fastän de årliga anskaffningarna minskade efter det här, köpte paret Nelin fortsättningsvis betydande verk. Till anskaffningarna år 1953 hörde Bror Andsténs Människa, Ernst Mether-Borgströms vy över Cagnes-sur-Mer samt Pekka Halonens Vårbäck. Samlingen utökades också med tre målningar av okända tyska konstnärer, av vilka två möjligen är från 1700-talet. Två verk av Carl Wargh skaffades, där motiven var från Cagnes-sur-Mer. Till auktionsfynden hörde Santeri Salokivis porträtt av en kvinna målad i Saint Cloud år 1925.

År 1956 köpte Nelins från Arteks utställning ett senare avdrag av Henri de Toulouse-Latrecs litografi Marcelle. Ett senare avdrag med namnet La Goulue av samma konstnär samt Eric Vasströms akvarell Motiv från Kungsträdgården köpte de vid en utställning som ordnades vid Wasa Teater. Nästa år köpte Nelins på en utställning som ordnades på Österbottens museum oljemålningen Gerona av Ragnar Ekelund. Samlingen utökades några år senare med två blyertsteckningar och oljemålningar av Ekelund.

På 1960-talet avmattades paret Nelins samlingsiver märkbart. Samlingen utökades endast med två verk, nämligen med oljemålningar av Eva Olson och Åke Hellman, vilka färdigställdes åren 1964 och 1965. I början av följande årtionde gjordes inte heller några samlingsförvärv, vilket troligtvis hade som delorsak att Alfred Nelin avled. I slutet av årtiondet skaffade Elin Nelin bland annat Nandor Mikolas akvarell En molnig dag samt Vasabon Sirkka Nymans akrylmålning Blommor på bord.

Anne-Marie Cronström började samla för en egen konstsamling på 1970-talet, och köpte Tapani Tammenpääs grafikarbete med namnet Nattflyg. I slutet av årtiondet skaffade hon också allt mera pappersbaserade konstverk, såsom Lea Ignatius och Tapani Tammenpääs grafik samt Nandor Mikolas akvareller Lyckoblomma, Gul blomma och Dis. De här samt Carl Warghs akvareller som skaffats år 1975 uppskattades speciellt av Anne-Marie Cronström, eftersom hon tog dem med sig till sitt hem i Sigtuna. Till Vasa kom de tillbaka först år 1995.

På 1980-talet utökades samlingarna huvudsakligen med grafik. Trots det köpte Elin Nelin och Anne-Marie Cronström ibland också målningar såsom akrylmålningen Kväll i Vöråstan av Ethel Swahn-Luutonen som Elin skaffade år 1984. Utökandet av samlingen tog paus en stund efter Elin Nelins död i början på 1990-talet. Anne-Marie Cronström gjorde sina sista anskaffningar år 1993.

Utdrag ur Cronströms samling

Nils Zetterberg: Stadslandskap, 1972 Många av Anne-Marie och Nils-Gustav Cronströms konstverk fördes mellan hemmen i Finland och Sverige. Inredningen i hemmen levde under åren. Anne-Maries köp inriktades i första hand på samtida konst samt grafik. Hennes första anskaffning var Nils Zetterbergs (1910-1986) litografi.

Tapani Tammenpää: Nattflyg, 1977 Anne Marie Cronström köpte i någon mån verk av samma konstnärer som sina föräldrar. De båda samlingarna förenas bland annat av grafikverk av Tapani Tammenpää (f. 1934). Anne-Marie köpte hans verk Nattflyg år 1977. Senare skaffade hon ännu verken Skogsvaktare och Flyttdag av samma konstnär.

Reinhold Ljunggren: Söndagsmorgon vid ån, ur serien Småstadsvinter, 1965 Anne-Marie Cronström köpte många verk av svenska konstnärer. I hemmet i Sigtuna fanns till exempel fyra verk av Reinhold Ljunggren (1920-2006). Två av hans litografier fanns upphängda i tamburen, en i sovrummet och en i kammaren. På väggarna hade de sällskap av tryckta bilder av växtmotiv och målningar av kända konstnärer. Parets hem pryddes också av kristallkronor, emaljtavlor och venetianskt glas. Reinhold Ljunggrens avbildningsobjekt var ofta vyer från Trosa, där konstnären bodde i 30 år. Verket Söndagsmorgon vid ån förmedlar en stämning som påminner om gångna årtionden i en småstadsidyll

Ragnar Ekelund: Toledo Till paret Cronströms konstsamling hör allt som allt 64 teckningar och skisser gjorda av Ragnar Ekelund (1892-1960). Antalet förklaras av att konstnär Ekelund blev vän med Nils-Gustav Cronström, som hade studerat svensk litteratur och nordisk filologi och därför var intresserad av Ekelund i egenskap av diktare. Av Ekelunds produktion publicerades samlingsverket Lyrik 1912-26 år 1942.

Nils-Gustav Cronström ja Ragnar Ekelund, Graninge, Ruotsi 1951 Konstnären besökte paret Cronström i Sverige och han blev också en nära bekant med paret Nelin. Ragnar Ekelund dog sommaren 1960. På hösten samma år skrev Nils-Gustav en artikel om Ragnar Ekelunds dikter i Hufvudstadsbladet (Hbl 24.9.1960). Han återkom till Ekelunds skriftliga produktion ännu i en artikel som han skrev år 1975. Av Ekelunds teckningar fanns bara tre framsatta i paret Cronströms hem i Sigtuna, resten förvarades i mappar.

Marget Tafel: Maritim I På Österbottens museum hölls sommaren 1993 en utställning av ON-gruppen, där 15 konstnärer från Estland deltog. Mycket smycken, textiler och keramik fanns utställda. En av konstnärerna på utställningen var Marget Tafel (f. 1946), som hade nio små glaserade lerkrukor utställda. Anne-Marie Cronström köpte tre verk av Tafel, vilka hade namngetts Maritim I, VI och VIII. Till hemmet i Sigtuna skaffades på 1970-talet också Taisto Kaasinens (1918-1980) keramiktavlor, Fjäril och Fisk. I hemmet fanns framsatt estniska Mari Simmulsons (1911-2000) fyra keramiska arbeten som ska hängas upp på väggen, av vilka konstnären hade tillägnat Anne-Marie ett år 1988. Estnisk konst intresserade säkert Anne-Marie, för vilken det estniska språket var ett kärt forskningsobjekt. Anne-Marie Cronström köpte år 1993 grafik av Elina Luukanen, Väinö Rouvinen och Esa Riippa. Vid sidan om verken av Tafel blev dessa hennes sista förvärv.

”Det här hemmet är en fin berättelse om hur en konstälskande familj har bott i Vasa. Det är även av betydelse hur föremålen är framlagda i hemmet. Helheten är större än summan av delarna.”

Föremålen

I Nelin-Cronströms konsthem syntes två passionerade samlargenerationers intresse för konst och litteratur. Till en början gjorde paret Nelin anskaffningar för ett behov, men ända från början måste föremålet uppfylla både en praktisk och en estetisk funktion. Till hemmets samlingar skaffades utöver konst antika möbler, prydnadsföremål och litteratur.

”Inredningselementens och prydnads- och konstföremålens omfattning är hissnande, förbryllande. Bakom målningar och bokhyllsrader skiner just ingen bar väggyta igenom, golven täcks av brokiga mattor, de stora fönsterramarna mjukas upp av rikligt tilltagna veckade gardiner.”

Elin Nelin samlade konstglas, porslin och antikviteter. Hon besökte på 1940-1970-talen ofta sin dotter i Sverige, där hon köpte olika typer av prydnadsföremål. Elin Nelin beställde också genom sin dotter många föremål från Sverige, vilka dottern och svärsonen vid sina besök i Vasa förde med sig med bil. Porslinssamlingen var omfattande och i hemmet fanns också ett representativt axplock av finländskt och svenskt konstglas och konstkeramik från 1950- och 1960-talen. Glasföremålen berättar om paret Nelins kärlek till Italien, vilket de venetianska speglarna och de italienska ljuskronorna ger en förnimmelse om. Till paret Nelins bibliotek på över 2200 band hörde många kulturhistoriska klassiker samt förstaupplagor av böcker.

Formgivning av finskt konstglas och serieproduktion inleddes på 1930-talet. Efter kriget behövdes i hemmen förmånliga vardagsattiraljer. Glasfabrikerna inledde ett aktivt samarbete med formgivarna och de flesta modeller som kom i produktion i slutet av 1940-talet var designade av professionella formgivare. Tillverkningen av konstglas avstannade i mitten på 1950-talet. Fabrikernas syfte var att få allt mera varor som lämpade sig för serieproduktion och konstglaset ändrades till praktiska vaser, skålar och fat. Nelins glassamling innehöll bl.a. flaskor, karaffer, skålar, fat och vaser. Utöver det här hade familjen många bruksglas och bägare. Hemma hos paret Nelin fanns glasföremål formgivna av bl.a. Heikki Orvola, Kaj Franck, Gunnel Nyman, Oiva Toikka, Mikko Merikallio, Nanny Still, Helena Tynell och Tapio Wirkkala.

Elin Nelin tyckte om att inreda och konsthemmets inredning var en kombination av olika årtionden och stilar. Möblerna hade plockats ihop till hemtrevliga mat- och sällskapsgrupper, och inredningen byggde på idén om symmetri. Till möblerna hörde många stolar, soffor, bord, speglar, byråer och bokhyllor. Brädgolven täcktes med många plyschmattor. I hemmet fanns tiotals lampor, olika takkronor, lampetter samt golv- och bordslampor. Någon teve fanns överhuvudtaget inte. I rummen fanns föremålsuppsättningar, som hade harmoniserats utifrån färg och form. Elin kombinerade värdefullt och värdelöst i inredningen, till exempel plastrosor i en värdefull vas. Rummen avskildes från varandra med hjälp av skärmar. Med sina harmoniska konst- och möbelgrupper och färgharmoniseringen avspeglade konsthemmet sin tids inredningsideal och bildade som sådant ett helhetskonstverk.

”Köket skvallrar om en kock, vars passion inte var matlagning, utan konst. I fönstren glittrar färggranna glasvaser, på hyllorna ståtar dekorativt, ömtåligt blåvitt risporslin. En gammaldags vedspis har inte på långa tider sett en potatiskastrull, någon diskmaskin har det knappast någonsin funnits. Ovanför diskbänken hänger ett grafikblad, på fönsterväggen glöder kinesiska glasmålningar.”

Köket har under 1950-talet fått mellandörrar i glas. Från samma tid härstammar alla dörrars glasknoppar i köket och biblioteksrummet. De är köpta i Italien, vilket för sin del berättar om familjens intresse för landet.

Konsthemmet bevarades in i minsta detalj sådant som det var då Elin Nelin dog år 1991. Dess värde låg framför allt i den helhet som det bildade som en avspegling av den tidens ideal.

String-hyllorna köptes åren 1955-1956 via Anne-Marie Cronström. Hyllserien planerade den svenska arkitekten och formgivaren Nils Strinning (1917-2006) med sin fru Kajsa Strinning (1922-2017) år 1949. De deltog i en av förläggare Bonnier från Stockholm ordnad formgivningstävling, där man sökte efter en förmånlig monterbar bokhylla som snabbt kunde sättas upp på väggen. Produktionen av hyllsystemet avslutades på 1970-talet, men den började tillverkas på nytt några årtionden senare.

Den danske konstnären, formgivaren och keramikkonstnären Björn Wiinblads (1918-2006) figuriner Fyra årstider formgivna på 1960-1980-talen. Anne-Marie Cronström har köpt åtminstone en av figurinerna som gåva åt sin mor år 1975. De fanns framsatta på Stringhyllan i biblioteksrummet.

Glasformgivare Helena Tynells (1918-2016) glasskulptur Skog som designats för Riihimäen Lasi Oy. År 1966 höll Tynell en 20-årsjubileumsutställning i Strindbergs konstsalong i Helsingfors och till utställningen gjordes en serie med gjutna glasskulpturer.

Testamente

Efter hustruns död lämnade Nils-Gustav Cronström enligt hennes önskemål allting som det varit i lägenheten på Strandgatan. År 1997 donerade han konstsamlingarna, lägenheten på Strandgatan samt lösöret i villan i Sundom till Österbottens museum under namnet Anne-Marie Cronströms minne. Nils-Gustav ville med sin donation hedra sin hustrus och hennes föräldrars minne och livsverk som samlare.

Lägenheten fick namnet Nelin-Cronströms konsthem. Enligt donationsbrevet skulle samlingen bevaras enhetlig och i sin ursprungliga miljö, och den skulle visas på beställning för publik som var intresserad av konst under övervakning av museets personal. Av säkerhetsskäl förevisades konsthemmet för grupper på högst fem personer åt gången.

Konsthemmet upphörde av sparskäl år 2017. Donationsbrevet möjliggjorde att föremålen såldes i det fall att konsthemmets verksamhet avslutas och museet inte tar lösöret till sina samlingar. Försäljning av museiföremål är mycket ovanligt. Enligt donatorns önskemål kom man fram till det, eftersom museet i sina samlingar kunde förvara endast en del av de tusen föremålen i konstsamlingen. En del av föremålen donerades till andra museer, och de föremål som var i sämst skick avskrevs helt och hållet. Innan konsthemmet upphörde dokumenterades och fotograferades alla föremål, varvid informationen om lösöret i hemmet finns bevarad. Med hjälp av en webbutställning lever konsthemmets kulturtradition vidare.