Havet tar, havet ger – Bakom kulisserna
I Österbottens museum öppnas 6.6 utställningen Havet tar, havet ger som producerats som ett samarbete mellan Vasa stads museer och Föreningen finländska konststiftelser.Utställningen presenterar över 70 verk, varav många kommer från privata samlingar och sällan visas offentligt.
Medlemmar i Föreningen finländska konststiftelser som grundades år 2006 är Alfred Kordelins stiftelse, Fortums Konststiftelse, Gösta Serlachius konststiftelse, Signe och Ane Gyllenbergs stiftelse, Konst stiftelsen Merita, UPM-Kymmenes Kulturstiftelse samt som nya medlemmar anslöt sig förra året Stiftelsen för Åbo Akademi och OP Gruppens Konststiftelse.
Kurator för utställningen är konsthistoriker Tuija Peltomaa. I den här intervjun berättar hon om tankarna bakom utställningen.
Du har jobbat med havskonst förr också. Vad skiljer utställningen i Österbottens museum från dina tidigare projekt?
Mina tidigare projekt har fokuserat på en konstnär såsom Oscar Kleineh och Adolf Bock. Referensram för utställningarna har varit havsmålning: havslandskap, skildring av sjöfart och målningar av fartyg. Jag har märkt att de upplevs som manliga konstarter, och detta syns även hos besökarna på utställningen.
I den här utställningen vill jag lyfta fram teman som ligger nära dagens besökare. Avsikten är att berätta om havet och dess historiska och kulturella betydelse för olika typer av målgrupper och för olika åldrar. På utställningen finns förstås målningar av havslandskap och fartyg, men där finns även skärgårdsvillor, städernas torg och hamnar, och vi har inte glömt frågan om kvinnans ställning i den marina gemenskapen. En stor grupp konstnärer finns med och havet är närvarande i deras verk på många sätt.
Utställningen går från landsbygdssamhälle vid 1800-talets mitt till ett Finland som urbaniserades på 1940–1950-talet. Havet berättar om ett Finland som växer, utvecklas och förändras, om traditioner och företeelser i modern tid. Utöver målningarna illustrerar föremål, kartor och spelplaner hur havet har varit med i finländarnas historia och liv på många olika sätt.
Utställningen lyfter fram havets betydelse för förflyttning av människor, varor och tankar. Varför är detta tema aktuellt just nu?
Vi kommer inte ofta att tänka på vad havet har fört till Finland och hur det har fört finländare och finländska produkter runt om i världen. Många saker skulle vara annorlunda utan hav och sjöfart. Exempelvis tango som ligger nära hjärtat för finländare är en souvenir som kommit med fartygen från Sydamerika. Havet skiljer inte åt, utan det förenar över landsgränser och kontinenter. Det är aktuellt och viktigt att tänka på sådant som förenar oss.
Finland har lätt betraktats som ett avsides land, avlägset bortom Östersjön, Finska viken och Bottniska viken, men framför allt vid kusten har havet format och berört människors liv genom historien. Havet har fört med sig välstånd och influenser till Finland, och deras betydelse bör vi komma ihåg i en värld som blir allt mer mångkulturell. Det är angeläget att betrakta den långlivade myten om en enhetlig kultur med nya ögon och upptäcka den historiska mångfalden i den finländska kulturen.
Utställningen är Hämtad från samlingarna i Föreningen finländska konststiftelser och i museerna i Vasa stad. Vilka har varit de mest intressanta fynden vid sammanställningen av utställningen?
Det har varit fantastiskt att se hur konstnärer har skildrat havet i allt från stora och spektakulära målningar till små grafiktryck. Därför vill jag också ge betraktaren möjlighet att uppleva havet i konsten både som breda panoraman och som teckningar och grafiktryck som inbjuder till ett intimt möte.
Lokala intressanta fynd som kan nämnas är Eero Järnefelts akvarellmålning av inre hamnen i Vasa. Bland konstnärerna från Vasa överraskade Frans Hiivanainen mig med flera intressanta målningar av hamnar. Stämningen i dem, stuveriarbetarnas mödor och lamporna i hamnen som tänds i skymningen, känns äkta.
Redan från början ville jag ta med kvinnorna, både som konstnärer och som konstnärliga motiv, trots att jag inte alls var säker om jag skulle lyckas hitta lämpliga verk. Slutresultatet värmer mig. Det finns många kvinnliga konstnärer i utställningen som man inte ens kommer att tänka på i samband med havsmotiv: Olga Ehrström, Fanny Churberg, Greta Schalin, Helmi Sjöstrand. I målningarna är kvinnorna också stöttepelare i fiskesamhället och sommargäster i skärgården, de arbetar på vinterhavet och har semester i sommarsolen.
Till nationallandskapet som skildras av finländska konstnärer hör speciellt sjö- och berglandskap i landets inre delar, inte så mycket vyer och livsstilar vid kusten och i skärgården. Var det svårt att hitta passande verk, och fanns det skillnader mellan olika konstsamlingar?
Det fanns ju passande målningar, men emellanåt var det svårt att välja mellan flera bra verk av samma konstnär och som passar temat, exempelvis av Santeri Salokivi och Berndt Lindholm. Mitt första intryck var att det är lättast att hitta havslandskap och folklivsskildringar. Det var svårare att få tag i verk som skildrar alla mångskiftande influenser och mångkulturella kontakter som havet förde med sig. Sammanfattningsvis skulle jag kunna säga att fiske som tema var lättare att hitta än handel, och landsbygden var ett enklare tema än staden. När jag nu betraktar de valda verken ser jag att landsbygd-hav och stad-hav lever jämsides i utställningen. Många målningar förmedlar direkt eller indirekt en flerspråkig och mångkulturell livsstil, vilket är precis vad vi ville uppmärksamma med denna utställning.
Skillnaderna mellan olika konstsamlingar anknyter huvudsakligen till samlingarnas historia. Kontakterna till skogsindustrin har exempelvis påverkat tema och geografisk tonvikt i verken som valts till utställningen. I en del samlingar syns det att sjöfart har varit en del av företagsverksamheten eller av hobbyer, fritidsintressen, villaliv och segelsport för dem som bestämt om inköp av konst.
På grund av den geografiska betydelsen och havets regionala betydelse kunde jag vänta mig att havsmotiv skulle förekomma mest i samlingarna i Stiftelsen för Åbo Akademi och Vasa museer. Där vissa samlingar kanske förlorar i antalet havsmotiv, är de likvärdiga när det gäller att presentera många finländska konstverk för allmänheten av våra mest kända konstnärer såsom Albert Edelfelt, Hugo Simberg och Victor Westerholm.
Vilken betydelse har havet för dig personligen?
Jag är uppvuxen i inlandet, men vattendragen i Ule träsk, tjärbränning och tjärhandel har förenat min hembygd med havet och med länder och kontinenter bortom den sedan århundraden tillbaka. Utan kopplingen mellan sjöar, älvar och hav skulle många saker vara annorlunda i vildmarken i Kajanaland. Exempelvis skulle tjärhandeln, skogsindustrin och migrationen i Amerika inte ha lämnat sina spår i släkthistorier, människors liv och försörjning.
Havet har blivit ett naturelement som ligger mig nära som vuxen, först i Helsingfors och nu i Borgå, där jag är glad över att få bo i ett maritimt kulturlandskap. Under gångna århundraden har stora segelfartyg rört sig nära hemmet i Haiko, Hammars och Tolkis. Gamla fiske-, varvsindustri- och hamntraditioner syns fortfarande på många sätt i landskapet.
Min man kommer från Björneborg, och genom honom har livet i havs- och kuststäderna öppnat sig för mig på ett nytt sätt. Jag har fått höra berättelser om de finländska sillfiskefartygen på Islands vatten där hans farfar var med.
Bild: Väinö Blomstedt: Skärgårdslandskap, 1910-talet. UPM-Kymmenes Kulturstiftelse. Foto: Matias Uusikylä.